Svensk ordbok 2009, webbversion

ring`are substantiv ~n äv. vard. ringarn, plur. ~, best. plur. ringarna ring·ar·en●person som ringer i upp­hängda kyrk­klockor för att kalla till guds­tjänst e.d. mest histor.relig.yrk.sedan 1482Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. ringiare Ringaren i Notre-Dame.Svensk titel på Victor Hugos roman Notre-Dame de Paris (1831)