Svensk ordbok 2009, webbversion

rimm`a verb ~de ~t rimm·ar1författa text med rim litt.vet.rimma till grötenrimma på julklapps­paketen○äv. med avs. på textenförse med rim rimmad vers○äv.hitta ord som rimmar med visst annat ord e.d. kan du rimma på ”själv”?rimma (på ngt)sedan 1430–50Flores och Blanzeflorfornsv. rima; till rim 2bilda ett rim om ord el. fras(er) litt.vet.”sol” rimmar på ”viol”första raden rimmar med sistahitta ord som rimmar○äv. bildligtstämma över­ens hans beteende rimmar illa med vad han kräver av an­drahans berättelse rimmade dåligt med de an­dra vittnenas berättelserrimma (på ngt), rimma (med ngt/SATS)sedan 18053vanligen perf. part. salta (kött, fläsk e.d.) lätt i konserverande syfte rimmat sid­fläskrimmad ox­bringarimma ngtsedan 1666till rim- i rimfrost Subst.:vbid1-299016rimmande, vbid2-299016rimning