Svensk ordbok 2009, webbversion
rik
`
tkarl
substantiv
~en ~ar
rikt|karl·en
●
person som tjänar som riktmärke vid truppuppställning
mil.
yrk.
○
ibl. bildligt
handelns betydelse som riktkarl i avtalsrörelsen
sedan 1832
till
rikta
och
karl