Svensk ordbok 2009, webbversion
rik`splanering
substantiv ~en ~ar
riks|plan·er·ing·en●vanligen best. f. sing.
övergripande planering som avser landet som helhet
särsk. i fråga om naturresurser, bebyggelse och kommunikationer
samh.ett område som i den fysiska riksplaneringen avsatts för miljöstörande industrisedan 1965