Svensk ordbok 2009, webbversion

rik`splanering substantiv ~en ~ar riks|­plan·er·ing·en●vanligen best. f. sing. över­gripande planering som av­ser landet som helhet särsk. i fråga om natur­resurser, bebyggelse och kommunikationer samh.ett om­råde som i den fysiska riksplaneringen av­satts för miljöstörande industrisedan 1965