Svensk ordbok 2009, webbversion

rikoschette´ra [ljust sj-ljud] verb ~de ~t rikosch·ett·er·ar●studsa och fort­sätta i ny bana som inte är förut­sedd; om (del av) projektil mil.JFRcohyponymgräsa kulan rikoschetterade mot en stenrikoschettera (mot ngt)sedan 1817Subst.:vbid1-298498rikoschetterande, vbid2-298498rikoschettering