Svensk ordbok 2009, webbversion
[ljust sj-ljud]
verb ~de ~t
rikosch·ett·er·ar●studsa och fortsätta i ny bana
som inte är förutsedd; om (del av) projektil
mil.JFRcohyponymgräsa
kulan rikoschetterade mot en stenrikoschettera (mot ngt)sedan 1817Subst.:vbid1-298498rikoschetterande,
vbid2-298498rikoschettering