Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
rigg·ar1ofta pass. el. perf. part.
(förändra genom att) förse med (del av) rigg
sjö.JFRcohyponymtackla 1
fullriggadkutterriggadöverriggadbåten skrapades, riggades och utrustadesfartyget har riggats med tre masterde riggade en barkbit till en fin liten segelbåtrigga ngtsedan 18652vanligen med ngn av partiklarnaupp, till
sätta upp
för visst ändamål; ofta tillfälligt el. provisoriskt; särsk. med avs. på tekniska el. praktiska anordningar
vard.tekn.rigga upp en tv-antennrigga till en ställningrigga (upp/till) ngtsedan 19043manipulera för att säkra önskvärt resultat
av match, politiskt val etc.
vard.Nollloppet var riggat eftersom publiken krävde seger för hemmafavoritenrigga ngtsedan 1969efter motsvarande anv. av eng. rig
Subst.:vbid1-298409riggande,
vbid2-298409riggning