Svensk ordbok 2009, webbversion

rigg`a verb ~de ~t rigg·ar1ofta pass. el. perf. part. (förändra genom att) förse med (del av) rigg sjö.JFRcohyponymtackla 1 fullriggadkutterriggadöverriggadbåten skrapades, riggades och ut­rustadesfar­tyget har riggats med tre masterde riggade en bark­bit till en fin liten segel­båtrigga ngtsedan 18652vanligen med ngn av partiklarnaupp, till sätta upp för visst ända­mål; ofta till­fälligt el. provisoriskt; särsk. med avs. på tekniska el. praktiska an­ordningar vard.tekn.rigga upp en tv-antennrigga till en ställningrigga (upp/till) ngtsedan 19043manipulera för att säkra önsk­värt resultat av match, politiskt val etc. vard.Nollloppet var riggat efter­som publiken krävde seger för hemma­favoritenrigga ngtsedan 1969efter mot­svarande anv. av eng. rig Subst.:vbid1-298409riggande, vbid2-298409riggning