Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
revir·et●område som (grupp av) djur betraktar som sitt eget och bevakar genom att driva bort inkräktare
särsk. av sin egen art
sociol.zool.revirbeteenderevirstridmärka ut sitt revirmarkera revirförsvara sitt revirfåglarna delar upp skogen i revir○äv. i fråga om människorplats där ngn är dominerande och försöker hävda sin ensamrätt
köket var hennes revirmånga behöver ett privat revir○äv. mer abstraktrevirtänkandesom forskare ville han gärna muta in ett eget revir○spec. i ett (vard.) uttryckpinka in reviretsedan 1906av ty. Revier ’jaktområde; distrikt’; av lat. ripa´ria ’strandområde’, till ri´pa ’strand’