Svensk ordbok 2009, webbversion

revi´r substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en revir·et●om­råde som (grupp av) djur betraktar som sitt eget och bevakar genom att driva bort in­kräktare särsk. av sin egen art sociol.zool.revirbeteenderevirstridmärka ut sitt revirmarkera revirförsvara sitt revirfåglarna delar upp skogen i revir○äv. i fråga om människorplats där ngn är dominerande och försöker hävda sin ensam­rätt köket var hennes revirmånga behöver ett privat revir○äv. mer abstraktrevirtänkandesom forskare ville han gärna muta in ett eget revir○spec. i ett (vard.) ut­tryckpinka in reviretsedan 1906av ty. Revier ’jakt­område; distrikt’; av lat. ripa´ria ’strand­område’, till ri´pa ’strand’