Svensk ordbok 2009, webbversion

reveren´s substantiv ~en ~er re·ver·ens·en●vördnads­betygelse ofta i form av djup bugning el. nigning men äv. mer indirekt komm.med all reverens för NN:s in­sats bör det än­då sägas att han hade duktiga med­hjälpare(med) reverens (för ngn/ngt), en reverens (till ngn)sedan 1556av lat. reveren´tia ’vördnad’