Svensk ordbok 2009, webbversion

1respektive [-i´veel.res´-] konjunktion re·spekt·iveresp.●och i det senare fallet vid upp­räkningar e.d., för att förtydliga syftning NollNN och ON, ord­förande respektive sekreterare i föreningensedan 1866se 2respektive
2respektive [-i´veel.res´-] adjektiv, ingen böjning re·spekt·ive●som hör till veder­börande betr. minst två före­teelser som är tidigare nämnda el. kan räknas ut av samman­hanget; för förtydligande etc. admin.de åter­vände till sina respektive arbets­platserde jäm­förde rätt­skipning och dom­stolar i respektive länder○spec. (substantiverat)(som ut­gör) make eller sam­bo el. mot­svarande de tog med sina respektive till festensedan 1617av medeltidslat. respecti´vus ’av­seende, ifråga­kommande’; till respekt