Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
re·son·ör·en●person i litterärt (särskilt dramatiskt) verk, som har till uppgift att föra det sunda förnuftets talan
och ibl. att vara författarens språkrör
litt.vet.sedan 1722av fra. raisonneur med samma betydelse; till resonera