Svensk ordbok 2009, webbversion

resonö´r substantiv ~en ~er re·son·ör·en●person i litterärt (sär­skilt dramatiskt) verk, som har till upp­gift att föra det sunda förnuftets talan och ibl. att vara författarens språk­rör litt.vet.sedan 1722av fra. raisonneur med samma betydelse; till resonera