Svensk ordbok 2009, webbversion

resolu´t adjektiv, neutr. ~ re·sol·ut●ofta i adverbiell an­vändning kraft­full och bestämd särsk. i situation som fordrar snabb handling admin.psykol.en resolut försvars­spelarehon tog resolut initiativet (adv.)○äv. om handling e.d.ett resolut in­gripandesedan 1615av fra. résolu med samma betydelse; av lat. resolu´tus ’fri; o­tvungen’; till resolvera