Svensk ordbok 2009, webbversion
[-man´del.-maŋ´d]
substantiv ~en ~er
re·prim·and·en●(formell) tillrättavisning
komm.han fick en allvarlig reprimand av rektornen reprimand (till ngn) (för ngt/SATS)sedan 1642av fra. réprimande med samma betydelse; till lat. reprim´ere ’tränga tillbaka’; jfr repression