Svensk ordbok 2009, webbversion
rentut
[
-u
´
t
el.
re
´
-
]
adverb
rent|ut
●
äv. två ord
öppet och uppriktigt
han gick till chefen och sade rentut vad han tyckte
rentut sagt
uppriktigt sagt, utan omskrivningar
han var rentut sagt oförskämd
sedan 1628