Svensk ordbok 2009, webbversion
[raŋkån´ter]
substantiv ~n renkontrer
ren·kontr·er●oväntad sammanstötning mellan framryckande fientliga förband
mil.en renkonter (mellan ngra), en renkonter (med ngt)sedan 1632av fra. rencontre med samma betydelse, besl. med 1kontra,2