Svensk ordbok 2009, webbversion

renkonter [raŋkån´ter] substantiv ~n renkontrer ren·kontr·er●o­väntad samman­stötning mellan fram­ryckande fientliga förband mil.en renkonter (mellan ngra), en renkonter (med ngt)sedan 1632av fra. rencontre med samma betydelse, besl. med 1kontra,2