Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
remm·ar1ofta med partikel, särsk.fast
binda eller snöra med remmar
mindre brukl.hush.remma fast sig i stolenremma (fast) ngn/ngt (ngnstans)sedan 1866till 1rem
2ofta med partikel, särsk.på
springa
vard.Nollremma på!remma på (ngnstans)sedan 1892Subst.:vbid1-295930remmande