Svensk ordbok 2009, webbversion

remm`a verb ~de ~t remm·ar1ofta med partikel, särsk.fast binda eller snöra med remmar mindre brukl.hush.remma fast sig i stolenremma (fast) ngn/ngt (ngnstans)sedan 1866till 1rem 2ofta med partikel, särsk.på springa vard.Nollremma på!remma på (ngnstans)sedan 1892Subst.:vbid1-295930remmande