Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ky´l]
substantiv ~en ~er
re·kyl·en●bakåtriktad kraftutveckling från eldvapen som uppstår som effekt av avfyrning
mil.tekn.rekylverkanden kraftiga rekylen orsakade ett nyckelbensbrott hos skytten○äv. bildligt om plötslig rörelse i en riktning motsatt den tidigare, som reaktion e.d.börskurserna drabbades av en rekyl på tisdagensedan 1788av fra. recul med samma betydelse, till reculer ’vika tillbaka’; besl. med kullerbytta