Svensk ordbok 2009, webbversion

rektion [-∫o´n] substantiv ~en ~er rekt·ion·en●förhållandet att ett ord i en sats styr ett annat ord och där­igenom (i många språk) på­verkar dess böjning språkvet.verbets rektion○äv. om den styrda frasen (i nyare grammatikbeskrivningar)i ut­trycket ”till Stockholm” är prepositionen ”till” huvud­ord och ”Stockholm” rektionsedan 1814av lat. re´ctio ’sätt att styra’; till regera