Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
rekt·ion·en●förhållandet att ett ord i en sats styr ett annat ord
och därigenom (i många språk) påverkar dess böjning
språkvet.verbets rektion○äv. om den styrda frasen (i nyare grammatikbeskrivningar)i uttrycket ”till Stockholm” är prepositionen ”till” huvudord och ”Stockholm” rektionsedan 1814av lat. re´ctio ’sätt att styra’; till regera