Svensk ordbok 2009, webbversion
rektang´el
substantiv ~n rektanglar
rekt·angl·ar●fyrhörning där alla vinklar är räta
och de motstående sidorna därför parallella
mat.alla kvadrater är rektanglar men alla rektanglar är inte kvadratersedan 1744bildn. till lat. re´ctus ’rät’ och ang´ulus ’vinkel’