Svensk ordbok 2009, webbversion

rekry´t substantiv ~en ~er rekryt·en●värn­pliktig soldat under den första grund­läggande militärutbildningen mil.yrk.rekryttjänstgöringunga rekryter○ibl. äv.i best. f. sing. rekrytutbildning göra rekrytende har hållit i­hop sedan rekrytensedan 1679av ty. Rekrut med samma betydelse; till fra. recrue ’rekrytmanskap; ersättningstrupper’, till recroître ’åter till­växa’; besl. med 1crescendo