Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
rekryt·en●värnpliktig soldat under den första grundläggande militärutbildningen
mil.yrk.rekryttjänstgöringunga rekryter○ibl. äv.i best. f. sing.
rekrytutbildning
göra rekrytende har hållit ihop sedan rekrytensedan 1679av ty. Rekrut med samma betydelse; till fra. recrue ’rekrytmanskap; ersättningstrupper’, till recroître ’åter tillväxa’; besl. med 1crescendo