Svensk ordbok 2009, webbversion
[-kåŋno∫e´ra(ljust sj-ljud) el.-kåŋnose´ra]
el.
rekognoserarekognosera
[-kåŋnose´ra]
verb ~de ~t
re·kogn·os(c)·er·ar●ge sig ut i terräng för att spana och inhämta kunskap
af.mil.JFRcohyponymkunskapa
rekognoscera terrängentvå man avdelades för att rekognoscera innan man slog lägerrekognoscera (ngt)sedan 1646av lat. recognosc´ere ’besiktiga’; jfr konnässans
Subst.:vbid1-295277rekognos(c)erande,
vbid2-295277rekognos(c)ering