Svensk ordbok 2009, webbversion
[reŋ`na]
verb ~de ~t
regn·ar●falla regn
meteorol.utstr.JFRhyponym1dugga 1cohyponymhaglacohyponymsnöa
duggregnahällregnaspöregnastörtregnadet har regnat hela dagendet hade slutat regna och marken ångadehon tog med sig paraplyet ifall det skulle börja regna○äv. bildligt, spec.falla i stor mängd
om små föremål
bladen regnade omkring henne när hon ruskade trädethon petade i elden och gnistorna regnadedet regnade aska från vulkanen○spec. äv.komma i stor omfattning
förtroendeuppdragen formligen regnade över honomregnalåtsas som det regnarse2låtsas
regna småspiksesmåspik
sedan 1385Klosterläsningfornsv. räghna
Subst.:vbid1-294941regnande;
regn