Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
re·fus·er·ar●vanligen pass. el. perf. part.
vägra att anta till publicering
bok.m-med.tidningsredaktionen återsände refuserade manushan fick sin diktsamling refuserad första gångenrefusera ngn/ngtsedan 1825av fra. refuser med samma betydelse; till lat. refun´dere ’kasta tillbaka’
Subst.:vbid1-294501refuserande,
vbid2-294501refusering