Svensk ordbok 2009, webbversion
refu´g
substantiv ~en ~er
refug·en●upphöjt område i vägbanas mitt som är avsett för korsande fotgängare
el. för personer som väntar på buss el. spårvagn
trafik.sedan 1898av fra. refuge med samma betydelse; av lat. refug´ium ’tillflyktsort’