Svensk ordbok 2009, webbversion

reforma`tor substantiv ~n ~er [-o´rer] re·form·at·or·er●samhällsomdanare samh.yrk.han är snarare ideolog än reformator○särsk. om en­dera av de fram­trädande ledarna in­om den tidiga protestantiska rörelsenreformatorerna Luther och CalvinLuther kallas ofta ”den store reformatorn”sedan 1714till reformera