Svensk ordbok 2009, webbversion

reduplikation [-∫o´n] substantiv ~en ~er re·dupl·ik·at·ion·en●fördubbling av ord, orddel eller ljud särsk. språkvet.språkvet.”pippi” och ”mischmasch” är ord som har upp­stått genom reduplikationreduplikation (av ngt)sedan 1809till lat. reduplica´re ’(åter) fördubbla’; jfr duplicera