Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
red·lig·het·en●det att vara redlig
ngt åld. utom i ett par uttryckpsykol.en utmärkelse för nit och redlighet i rikets tjänstbortom all ära och redlighetse1ära 1
sedan 1488kungörelse utfärdad av lagmannen i Västergötland Lindorm Björnsson (Äldre handlingar rörande Vestergötland)fornsv. redhelikhet