Svensk ordbok 2009, webbversion

re`dlighet substantiv ~en red·lig·het·en●det att vara redlig ngt åld. ut­om i ett par ut­tryckpsykol.en ut­märkelse för nit och redlighet i rikets tjänstbortom all ära och redlighetse1ära 1 sedan 1488kungörelse utfärdad av lagmannen i Västergötland Lindorm Björnsson (Äldre handlingar rörande Vestergötland)fornsv. redhelikhet