Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
red·ig1duktig och ordentlig
admin.psykol.utstr.hon verkar så redig, den flickan○ofta iron.beskäftig
han ska alltid vara så redig och anmärka på andras språk○äv.kraftig, rejäl
en redig frukosten redig bläckaen redig regnskurredig (i ngt), redig (på att+V)sedan 1712till 1reda
2som har sinnesskärpa
admin.psykol.hon verkar vara klar och redig i huvudet○äv. om handling e.d.en redig dispositionen klar och redig blickhan hade inte en redig tanke i huvudetsedan 1681