Svensk ordbok 2009, webbversion

re`dig adjektiv ~t red·ig1duktig och ordentlig admin.psykol.utstr.hon verkar så redig, den flickan○ofta iron.beskäftig han ska all­tid vara så redig och an­märka på an­dras språk○äv.kraftig, rejäl en redig frukosten redig bläckaen redig regn­skurredig (i ngt), redig (på att+V)sedan 1712till 1reda 2som har sinnesskärpa admin.psykol.hon verkar vara klar och redig i huvudet○äv. om handling e.d.en redig dispositionen klar och redig blickhan hade inte en redig tanke i huvudetsedan 1681