Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
re·cit·en●den (inledande) del av en dom (eller annat myndighetsbeslut) som innehåller redogörelse för parternas ställningstaganden
och sakens tidigare behandling hos myndigheterna
jur.sedan 1820av fra. récit ’berättelse; ingress’; till recitera