Svensk ordbok 2009, webbversion

reci´t substantiv ~en ~er re·cit·en●den (in­ledande) del av en dom (eller annat myndighets­beslut) som inne­håller redo­görelse för parternas ställnings­taganden och sakens tidigare behandling hos myndigheterna jur.sedan 1820av fra. récit ’berättelse; ingress’; till recitera