Svensk ordbok 2009, webbversion

ras`ka verb ~de ~t rask·ar●springa åld.Nollraska (ngnstans)sedan 1669trol. samma ord som sv. dial. raska ’rassla; susa’, ljud­härmande, med betydelsepåverkan av rask Subst.:vbid1-293381raskande (till 1)