Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n, plur. ranunkler äv. ranunklar
ranunkl·er●(typ av) odlad eller vild ört med gula, vita eller rödaktiga blommor
bot.isranunkelsjöranunkeltiggarranunkelträdgårdsranunkel○äv.ranunkelväxt
sedan 1722av lat. ranun´culus ’grodunge; ranunkel’, till ra´na ’groda’ (vattenranunkeln har ansetts likna grodungar)