Svensk ordbok 2009, webbversion
ran
`
da
verb
~de ~t
rand·ar
●
vanligen perf. part.
förse med ränder
Noll
havet var gråsvart och randat av skum
hennes ansikte var randat av tårar
randa ngt
sedan 1749
Subst.:
vbid1-292948
randande
,
vbid2-292948
randning