Svensk ordbok 2009, webbversion
rampone´ra
verb ~de ~t
ramp·on·er·ar●totalt förstöra
genom att slå sönder, köra över e.d.
Nollbilen blev helt ramponerad vid krockenramponera ngtsedan 1796via ty. av äldre fra. ramponner ’skamfila; håna’; av omdiskuterat urspr.
Subst.:vbid1-292908ramponerande,
vbid2-292908ramponering