Svensk ordbok 2009, webbversion

rampone´ra verb ~de ~t ramp·on·er·ar●totalt förstöra genom att slå sönder, köra över e.d. Nollbilen blev helt ramponerad vid krockenramponera ngtsedan 1796via ty. av äldre fra. ramponner ’skam­fila; håna’; av om­diskuterat urspr. Subst.:vbid1-292908ramponerande, vbid2-292908ramponering