Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
ramp·en1rad med lampor
särsk. som belysning längst fram vid teaterscen
scen.golvrampljusramptakramphon stod framme vid rampen och sjöng○äv. med tanke på (främre delen av) scenrampfeberregissören satte sig på rampen med manuset i knätsedan 1795via ty. av fra. rampe ’lutande yta; trappa; ledstång’
2sluttande uppfart
till byggnad e.d.; för underlättande av transport
trafik.lastramprullstolsrampsedan 16913underlag eller utskjutningsanordning för vissa robot- eller raketvapen
mil.avfyrningsrampraketramprobotrampsedan 1961