Svensk ordbok 2009, webbversion

ramm`a verb ~de ~t ramm·ar●med kraft köra på (ngt) med fram­delen så att före­målet i fråga blir skadat; om for­don etc. el. person mil.sjö.trafik.segel­jollen rammades av en stor motor­båt○ngn gång äv. med avs. på personfart­dåren rammade en fot­gängareramma ngn/ngtsedan 1875till ramm Subst.:vbid1-292882rammande, vbid2-292882ramning