Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ramm·ar●med kraft köra på (ngt) med framdelen
så att föremålet i fråga blir skadat; om fordon etc. el. person
mil.sjö.trafik.segeljollen rammades av en stor motorbåt○ngn gång äv. med avs. på personfartdåren rammade en fotgängareramma ngn/ngtsedan 1875till ramm
Subst.:vbid1-292882rammande,
vbid2-292882ramning