Svensk ordbok 2009, webbversion

raket [-ke´t] substantiv ~en ~er rak·et·en●an­ordning som mycket snabbt drivs fram genom att av­ge bakåtrusande gaser om lös el. fast drivanordning el. om hela far­kosten astron.mil.bärraketstartraketstyrraket○spec. om fyrverkeri­pjäs e.d.nödraketde fyrade av raketer och smällare på nyårs­afton○spec. äv. om rymd­farkostmånraketrymdrakettrestegsraket○spec. äv. om vapen som drivs på detta sättraketrampkärnvapen­bärande raketer○äv. bildligtbörsen steg som en raketsedan 1624via ty. av ita. rocchetta med samma betydelse, till rocca ’slända; spinn­rock’ (efter raketens sländliknande form)