Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ke´t]
substantiv ~en ~er
rak·et·en●anordning som mycket snabbt drivs fram genom att avge bakåtrusande gaser
om lös el. fast drivanordning el. om hela farkosten
astron.mil.bärraketstartraketstyrraket○spec. om fyrverkeripjäs e.d.nödraketde fyrade av raketer och smällare på nyårsafton○spec. äv. om rymdfarkostmånraketrymdrakettrestegsraket○spec. äv. om vapen som drivs på detta sättraketrampkärnvapenbärande raketer○äv. bildligtbörsen steg som en raketsedan 1624via ty. av ita. rocchetta med samma betydelse, till rocca ’slända; spinnrock’ (efter raketens sländliknande form)