Svensk ordbok 2009, webbversion

ragtime [räg´tajm] substantiv, ingen böjning, n-genus rag|­time●typ av amerikansk, starkt synkoperad (piano)musik som har haft ett visst in­flytande på jazzens ut­veckling musikragtimebandragtimepianistsedan 1925av eng. rag­time ’splittrad rytm; rag­time’ Ragtime.Titel (äv. svensk titel) på roman av E.L. Doctorow om bl.a. en ragtimepianist (1975); romanens komposition är trol. inspirerad av ragtimemusiken