Svensk ordbok 2009, webbversion

ragg`ig adjektiv ~t ragg·ig●som har (hår som liknar) ragg admin.zool.magra, raggiga hundarbjörnens raggiga fäll○äv. ut­vidgatde raggiga träd­kronornasedan 1430–50 (i formen ragotter) SOU; 1788 i formen raggigKonung Alexandertill ragg