Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. raggarn, plur. ~, best. plur. raggarna
ragg·ar·en●pojke eller (ung) man som har för vana att nöjesåka i stora bilar i tätortscentrum e.d.
ofta i syfte att plocka upp flickor el. kvinnor
sociol.yrk.raggargängraggaråkdet blev bråk när campingplatsen invaderades av hundratals raggare○äv. om person med dåligt trafikvettsjöraggaresedan 1958