Svensk ordbok 2009, webbversion

ragg`are substantiv ~n äv. vard. raggarn, plur. ~, best. plur. raggarna ragg·ar·en●pojke eller (ung) man som har för vana att nöjes­åka i stora bilar i tätortscentrum e.d. ofta i syfte att plocka upp flickor el. kvinnor sociol.yrk.raggargängraggaråkdet blev bråk när camping­platsen invaderades av hundra­tals raggare○äv. om person med dåligt trafik­vettsjöraggaresedan 1958