Svensk ordbok 2009, webbversion

ragg`a verb ~de ~t ragg·ar●göra närmande till (o­känd person) för att knyta sexuell kontakt särsk. på dans­tillställning el. i sam­band med bil­åkning vard.komm.killarna skulle gå på diskotek och ragga brudar○äv. bildligt(försöka) få tag i ragga sponsorerragga (ngn/ngt)sedan mitten av 1950-taletåkarslang ragga ’köra ett lass (ofta lump)’; besl. med ragg Subst.:vbid1-292536raggande, vbid2-292536raggning