Svensk ordbok 2009, webbversion

ra´dar substantiv ~n rad·arn●en metod att med hjälp av eko från ut­sända korta radio­vågor upp­täcka och bestämma av­stånd till av­lägsna före­mål och där­igenom äv. bestämma riktning; särsk. vid navigering med flyg­plan och far­tyg radiotekn.radarstyrningradarutrustninglandningsradarspaningsradar○äv. om mot­svarande apparaturde följde in­flygningen på radarnsedan 1943av eng. radar, förk. av radio detecting and ranging ’upp­täckt och riktningsangivning genom radio’