Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n rackor
rack·an●vanligen i sammansättn.
(hund- eller katt)kräk
nedsätt.zool.byrackahundrackakattrackasedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. rakke; av omdiskuterat urspr.
verb ~de ~t
rack·ar●fästa rack vid rå
på segelfartyg
sjö.racka (ngt)sedan 1796till 1rack
Subst.:vbid1-291875rackande,
vbid2-291875rackning