Svensk ordbok 2009, webbversion

rabb`la verb ~de ~t rabbl·ar●ofta med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad läsa eller räkna upp (ngt in­lärt) med mekanisk och en­tonig röst komm.rabbla multiplikations­tabellenrabbla bönerrabbla o­regelbundna verbhon rabblade upp sin utantilläxa○äv. ut­vidgattala o­inspirerat om, med­dela en guide som rabblade upp en massa fakta om slottetrabbla (upp) ngtsedan 1734sv. dial. rabbla ’tala mycket och utan samman­hang’; ljud­härmande; ev. lån från lågty. rabbeln ’tala fort och o­tydligt’ Subst.:rabblande; rabbel