Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
rabbl·ar●ofta med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
läsa eller räkna upp (ngt inlärt) med mekanisk och entonig röst
komm.rabbla multiplikationstabellenrabbla bönerrabbla oregelbundna verbhon rabblade upp sin utantilläxa○äv. utvidgattala oinspirerat om, meddela
en guide som rabblade upp en massa fakta om slottetrabbla (upp) ngtsedan 1734sv. dial. rabbla ’tala mycket och utan sammanhang’; ljudhärmande; ev. lån från lågty. rabbeln ’tala fort och otydligt’
Subst.:rabblande;
rabbel