Svensk ordbok 2009, webbversion
rabb´i
substantiv ~n ~er
rabbi·er●rabbin
särsk. i förb. med namnrelig.yrk.rabbi Eliezerrabbi (NAMN)sedan 1510 (i bildlig anv.)brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. rabi; av hebr. rabbi med samma betydelse, eg. ’min mästare’