Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de äv. påtvang, ~t äv. påtvungit, ~d äv. påtvungen, ~de äv. påtvungna
på|tving·ar●äv. lös förb., setvinga på
tvinga (ngn) att ta emot eller acceptera
ngt
komm.han försökte påtvinga barnen sina åsikterpåtvinga ngn ngtsedan ca 1655Subst.:vbid1-291134påtvingande