Svensk ordbok 2009, webbversion
[på`-el.-nyt`-]
verb pånyttfödde pånyttfött, pres. pånyttföder
på·nytt|föd·er●ofta pass. el. perf. part.; äv. lös förb. i formenföda på nytt
åstadkomma ny blomstring för
ngt som funnits tidigare; särsk. med avs. på ngt abstrakt
af.relig.den olympiska historien började i antikens Aten och pånyttföddes 1896○äv. försvagatförnya, föryngra
hon kände sig pånyttfödd efter semestern○spec.åstadkomma andlig omvandling eller omvändelse hos
pånyttföda ngn/ngtsedan 1810Subst.:vbid1-290713pånyttfödande;
vbid2-290713pånyttfödelse