Svensk ordbok 2009, webbversion

på`la verb ~de ~t pål·ar●ibl. med partikelnupp förse med pålar vanligen i sam­band med byggandet av (hus)grund på löst under­lag byggn.tekn.påla grundenpåla upp tunnel­bananpåla (upp) ngtsedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. pala; till påle Subst.:vbid1-290561pålande, vbid2-290561pålning