Svensk ordbok 2009, webbversion
på
`
kommen
adjektiv
påkommet påkomna
på|komm·en
●
som (plötsligt) har inträffat eller uppstått
Noll
ett hastigt påkommet anfall av allergi
○
ofta ngt iron.
lite sent påkomna samvetsbetänkligheter
TID påkommen
sedan 1740