Svensk ordbok 2009, webbversion
på`föra
verb påförde påfört, pres. påför
på|för·de●föra upp på skuldräkning för
ngn el. ngt
ekon.JFRcohyponymdebiteracohyponymbelägga 3
fastigheten påfördes nya avgifter av kommunenpåföra ngn ngtsedan 1660Subst.:vbid1-290399påförande,
vbid2-290399påföring