Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n påfåglar
på|fågl·ar●typ av stor (asiatisk) hönsfågel vars (hos hannen) långa, metalliskt blå och gröna stjärtfjädrar kan spännas upp i solfjädersform
zool.påfågelsblåpåfågelsfjädersedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. pafughl; urspr. till lat. pa´vo med samma betydelse; av ljudhärmande urspr.