Svensk ordbok 2009, webbversion

pä`ron substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en pär·on·et●en ner­till ungefär klot­rund, upp­till av­smalnande, köttig (sken)frukt med tunt (ofta grönt eller gult) skal och söt smak bot.kokk.päronformadpäronträdaugustipärongråpäronsyltpäronkonserverade päronpäron och ost till dessert○äv. om mot­svarande (odlade) trädspaljépäronpäron odlas mest i Göta­lands kust­land○äv. om mot­svarande trä­virke, anv. till finare snickeri­arbetenlamp­fötter i päronjämföra/blanda ihop äpplen och päronseäpple sedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. pära, pärun; urspr. av lat. pir´um ’päron’