Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
pär·on·et●en nertill ungefär klotrund, upptill avsmalnande, köttig (sken)frukt med tunt (ofta grönt eller gult) skal och söt smak
bot.kokk.päronformadpäronträdaugustipärongråpäronsyltpäronkonserverade päronpäron och ost till dessert○äv. om motsvarande (odlade) trädspaljépäronpäron odlas mest i Götalands kustland○äv. om motsvarande trävirke, anv. till finare snickeriarbetenlampfötter i päronjämföra/blanda ihop äpplen och päronseäpple
sedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. pära, pärun; urspr. av lat. pir´um ’päron’